Språklig sårbarhet – ett brett begrepp

Barn kommer till förskolan med olika språkliga erfarenheter. En del har fått många möjligheter att prata, lyssna och möta språk. Andra har fått färre. Det kan göra att vissa barn blir språkligt sårbara – de är mer beroende av en tydlig och språkrik förskolemiljö för att kunna utveckla sitt språk.

Vad kan göra ett barn språkligt sårbart?

Språklig sårbarhet kan ha olika orsaker, till exempel:

• neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF)
• kognitiva svårigheter
• språkstörning
• DLD (Developmental Language Disorder)
• bristande språklig stimulans
• en undervisning som inte är tillräckligt språkligt tydlig och tillgänglig.

Ofta är det flera faktorer som samverkar.

Viktigt att veta

Språklig sårbarhet är inte en diagnos. Begreppet beskriver hur miljön och undervisningen påverkar barnets möjlighet att utveckla sitt språk.

En tydlig, trygg och språkrik förskolemiljö kan minska sårbarheten.
En otydlig och språkligt fattig miljö kan istället förstärka den.

Vad är DLD?

DLD är en medicinsk diagnos. Barn med DLD har medfödda svårigheter att förstå och/eller använda språk. Det kan påverka:

• uttal
• ordförråd
• grammatik
• hur barnet använder språket i samspel med andra.

DLD är alltså något annat än språklig sårbarhet – men barn med DLD kan också vara språkligt sårbara.

Därför är SKUA så viktigt i förskolan

Ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt (SKUA) hjälper alla barn – men är särskilt viktigt för barn som är språkligt sårbara.

När språket görs:

• tydligt
• tillgängligt
• meningsfullt
• närvarande i alla situationer

… får barn bättre möjlighet att förstå, vara delaktiga och utvecklas oavsett sina språkliga förutsättningar.

Barn använder olika typer av språk beroende på situation. För att förstå hur språk utvecklas brukar man skilja mellan vardagsspråk och kunskapsrelaterat språk.

Vardagsspråk – språket i barnens vardag

Vardagsspråket är det språk barn använder:

• i lek
• i samtal med kompisar och vuxna
• i situationer som händer här och nu.

Det är kopplat till det barnet ser, gör och upplever direkt i stunden.

Kunskapsrelaterat språk – språket för att förstå världen

Det kunskapsrelaterade språket används när barn pratar, lyssnar eller läser om sådant som inte finns framför dem, till exempel:

• samtal om böcker
• naturvetenskap
• matematik
• samhälle och omvärld.

Det här språket innehåller ofta mer exakta och abstrakta ord – ord som hjälper barn att tänka, förstå och lära. För att träna förmågor som resonera, argumentera och återberätta.

Varför behövs båda språk?

För att barn ska kunna utveckla ett starkt kunskapsrelaterat språk behöver de:

• ett rikt vardagsspråk
• ett brett ordförråd.

Vardagsspråket är alltså grunden som barn bygger vidare på när de lär sig mer avancerat språk och ny kunskap.

Språk- och läsfrämjande arbetssätt i förskolan

Språk- och läsfrämjande arbete är en central del av förskolans undervisning. Genom högläsning, samtal, lek och rörelse får barnen möta nya ord, berättelser och sätt att tänka. Det stärker både språk, fantasi, gemenskap och lärande.

Högläsning med dialog – grunden för språk och litteracitet

Högläsning tillsammans med samtal är en av de viktigaste aktiviteterna för barns språkutveckling. När barn lyssnar på berättelser och pratar om dem utvecklar de sitt ordförråd, sin förståelse och sin förmåga att använda språket. Samtidigt stärks deras litteracitet – alltså hur de förstår och använder språk och texter i vardagen.

Därför är samtalet så viktigt

När ni läser och pratar om en bok får barn möjlighet att:

• tolka bilder och händelser
• koppla berättelsen till egna erfarenheter
• formulera tankar och känslor.

Det är i dialogen, när barn och vuxna samtalar om texten, som det verkliga lärandet sker.

Planerad och återkommande högläsning ger bäst effekt

För att högläsningen ska göra skillnad behöver den vara:

• medvetet planerad
• återkommande
• dialogisk, det vill säga full av samtal.

Barn behöver höra samma bok flera gånger för att kunna förstå, tolka och fördjupa innehållet.

Stöd som kan hjälpa

Inlevelse, olika röster, bilder, tecken och enkel rekvisita kan göra berättelsen tydligare för barnen. Men samtalet är alltid det viktigaste verktyget!

Högläsning kräver lugn och fokus

Högläsning med dialog är en språkligt krävande aktivitet. För att barnen ska få ut så mycket som möjligt behövs:

• tid
• lugn
• möjlighet att koncentrera sig.

Därför är det bra att undvika att läsa direkt efter måltider eller vid andra tidpunkter när många barn är trötta. Dela in barngruppen i mindre grupper för att skapa bättre möjlighet för koncentration.

Film och inlästa böcker – ett komplement

Film och inlästa böcker kan vara ett bra stöd, men de ersätter inte den dialogiska högläsningen med en närvarande pedagog. Det är mötet, samspelet och samtalet som gör att barnens språk utvecklas.

Lek, rörelse och språk – en viktig del av barnens lärande

När lek, rörelse och språk kombineras blir lärandet både aktivt och roligt. I leken använder barn språket för att samarbeta, fantisera, lösa problem och skapa berättelser tillsammans. Det ger många naturliga tillfällen att utveckla ordförråd, meningsbyggnad och kommunikationsförmåga.

Leken – en viktig grund för läsning och skrivning

Forskning visar att lek har stor betydelse för barns framtida läs- och skrivutveckling. Genom lek tränar barn bland annat:

• turtagning
• berättande
• symboliskt tänkande
• språklig kreativitet.

Det är viktiga delar av litteracitet – alltså hur barn förstår och använder språk och texter.

När barn leker rollekar, bygger, skapar och utforskar använder de språket för att:

• tänka
• förhandla
• uttrycka idéer.

Det ger en stark grund för både läsning, skrivande och ett rikt språk.

Spel och bokstavsmaterial – bra som stöd

Material med bokstäver, spel och andra aktiviteter kan väcka barns intresse för skriftspråket. Men de kan inte ersätta den språkutveckling som sker i lek och samspel.

Det är i de gemensamma, engagerande aktiviteterna, med stöttning av pedagoger, som barn får möjlighet att använda språket på ett naturligt och utvecklande sätt.

Läsmiljöer som väcker nyfikenhet och läslust

Förskolan ska erbjuda läs- och språkmiljöer som gör barn nyfikna och intresserade av böcker och berättelser. Böcker behöver vara synliga, lättillgängliga och inbjudande, så att läsning blir en naturlig del av barnens vardag.

En god läsmiljö ger barn många sätt att möta språk och texter. Den innehåller:

• böcker på olika språk och på olika nivåer
• skönlitteratur och faktaböcker
• platser för både gemensam högläsning och eget bläddrande.

Det ska vara enkelt för barn att hitta något som intresserar dem – oavsett ålder, språk eller nivå.

När barn omges av böcker, bilder och berättelser får de fler tillfällen att möta nya ord, idéer och perspektiv. Det stärker både språk, fantasi och förståelse för skriftspråket.

Forskningslitteratur till fördjupning:

Fast, C. (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva. Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola. (Doktorsavhandling). Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.

Sandberg, G. (2012). På väg in i skolan. Om villkor för olika barns delaktighet och skriftspråkslärande. (Doktorsavhandling). Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis

Skoog, M. (2012). Skriftspråkande i förskoleklass och årskurs 1. (Doktorsavhandling). Örebro: Örebro Studies in Education.

I ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt (SKUA) ska alla barn få möjlighet att utveckla både språk och kunskap. Undervisningen ska vara begriplig, tydlig och anpassad så att varje barn kan delta och lyckas. SKUA bygger på fyra viktiga principer: stöttning, interaktion, höga förväntningar och kontextrikedom.

1. Stöttning – barn lär med stöd först och själv sedan

Stöttning innebär att pedagogen aktivt hjälper barnet vidare i sitt lärande. Det bygger på tanken att det barnet klarar med stöd idag, kan barnet klara själv i morgon.

Pedagogen:

• utgår från barnets språkliga nivå
• hjälper barnet att utveckla språk, tänkande och förståelse
• använder frågor, återkoppling och modellering
• utforskar innehåll tillsammans med barnet.

På så sätt får barnen stöd i sin närmaste utvecklingszon och blir mer självständiga språkanvändare.

2. Interaktion – lärande skapas tillsammans

Interaktion betyder att barn får lära tillsammans med andra. Samspel är viktigt för barns språkliga, sociala och kunskapsmässiga utveckling.

Pedagogen stödjer interaktionen genom att:

• ställa öppna frågor
• delta i samtal och lek
• skapa situationer där barnen får uttrycka tankar och påverka.

Genom meningsfullt samspel utvecklas barnens språk och förståelse.

3. Höga förväntningar – vi tror på barnens förmåga

Att ha höga förväntningar betyder att vi ser barnen som kompetenta och nyfikna. Vi tror att de kan utvecklas och vi ger dem undervisning som utmanar och stöttar.

Det innebär att pedagogerna:

• uppmuntrar barnen att utveckla sina resonemang
• ber om mer än korta svar
• visar vägen mot nästa steg i barnens språkliga och kunskapsmässiga utveckling
• ger rätt stöd så att alla kan lyckas.

Höga förväntningar handlar inte om att höja kraven – utan om att ge rätt hjälp.

4. Kontextrikedom – lärande i meningsfulla sammanhang

Barn lär bäst när de förstår sammanhanget. Undervisningen ska därför knyta an till barnens erfarenheter, intressen och förkunskaper.

Kontextrik undervisning kan innehålla:

• bilder
• konkreta material
• lek och rörelse
• dramatisering
• flera sätt att uttrycka sig.

Till exempel kan högläsning bli mer begriplig med hjälp av föremål, bilder eller små dramatiserade inslag. När barnen får leka, berätta och utforska det de hört utvecklas både språk och förståelse.

Kontextrikedom gör att fler barn kan delta – oavsett språkliga förutsättningar.

Förskolan och hemmet behöver samarbeta för att stärka barns språk och lust att läsa. Forskning visar att barn som har läsande förebilder hemma oftare blir intresserade av böcker och läsning. Högläsning – både på svenska och på barnens modersmål – gör stor skillnad.

När barn får möta berättelser både i förskolan och hemma utvecklas deras:

• ordförråd
• förståelse
• fantasi
• intresse för läsning.

Det skapar också trygghet och stärker barnets identitet.

Förskolan kan stödja vårdnadshavare genom:

• enkel och tydlig information om varför högläsning är viktig
• tips på böcker och sätt att läsa tillsammans
• uppmuntran att läsa på barnets alla språk.

Ett gott samarbete gör att barn möter språk i många olika situationer, varje dag.

Hallbibliotek – en bro mellan hemmet och förskolan

Hallbiblioteket gör det lätt för familjer att låna hem böcker direkt från förskolan. Det är ett enkelt sätt att stärka barnens språk och skapa läsvanor i vardagen.

Ett hallbibliotek kan:

• uppmuntra till högläsning hemma
• göra böcker tillgängliga för alla familjer
• erbjuda böcker på svenska och på barnens modersmål
• ge barn möjlighet att återknyta till berättelser de hört i förskolan.

När barn möter samma berättelser i både förskolan och hemmet blir språket tydligare, tryggare och mer meningsfullt.

Läs mera:

Fast, C. (2015). Läslust i hemmet – så stödjer du ditt barns skriv- och läsutveckling. Stockholm: Natur & Kultur.

Heimer, M. & Ohlsson, M. (2023). Språka för livet. Nycklar och strategier för alla barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur.

Lärarstiftelsen. https://lararstiftelsen.se/wp-content/uploads/lararstiftelsens_lasrapport_2025_low_sidvis.pdf Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.