Dela
Dela

Dela sidan på sociala medier

Upptäck Trastsjöskogen

Ett år eller hundra, det spelar just ingen roll. I Trastsjöskogen finns något för alla. Här finns 200-åriga tallar, fina små sjöar med grillplatser, äventyrsstigar, naturlekplats, motionsspår och spår av kulturhistoriska torp. Under 2014 har Österåkers kommun rustat upp skogen för att den ska bli ett ännu bättre utflyktsmål för hela familjen. Vi följer med Naturskyddsföreningen på en spännande vandring.

Trastsjöskogen är en liten oas som ligger nordöst om Margretelund. Här samsas urgamla tallar med ädellövträd och sumpskog. Området har höga naturvärden som gör det möjligt, såväl för människor som ovanliga växter, djur och svampar, att trivas.
Ett milslångt vandringsspår har anlagts och en slinga har tillgänglighetsanpassats med plan terräng. Dessutom finns en ny naturlekplats med hinderbana som gör skogen lite extra spännande.
– Det som är unikt med Trastsjöskogen är att den har en så varierad natur och att den samtidigt ligger nära tätorten. Här finns många olika saker att göra, säger Ann Sjölander från Naturskyddsföreningen i Österåker.
Hon leder den grupp på cirka 20 personer som har samlats för att gå ut i skogen och leta småkryp och växter. Åldrarna i gruppen spänner visserligen inte över 1 till 100 år, men närapå. Åke Strid är åldermannen i samlingen med sina 83 år. Yngst är lilla Alva, som är 2 år och mestadels nöjer sig med att se naturen från barnvagnen.
– Det här är egentligen en vuxenaktivitet. Men den fungerar bra för alla åldrar så det är många barn med här i dag, säger Ann.
Det roligaste är alla små djur, tycker Eyvind, 4 år.
– Jag hoppas att jag får se en koltrast, säger han förhoppningsfullt.

Vattenkryp, håvar och luppar

Vi följer Trädslingan där vi också kan läsa skyltar om skogens olika trädsorter. Hela leden har tillgänglighetsanpassats så det är lätt att ta sig fram – både för rullstolar och barnvagnar.
– Förra helgen var två personer i rullstol med på turen. Det gick hur bra som helst,
intygar Ann.
Efter bara 50 meter passerar vi en liten träbro över en våtmark. Ann stannar upp och delar ut håvar och luppar.
– Jag fyller en burk med vatten så kan ni som har håvar fånga små vattenkryp och lägga ner dem där, säger hon.
Vide, som är en av de yngsta i samlingen med sina 3 år, svänger håven i vattendraget och får sedan hjälp av mormor Ann-Kristin Lord att vittja fångsten.
– Men titta där, jag tror att du har fångat en trollsländelarv! Kan någon ta en bok korgen där borta och kolla om det stämmer, uppmanar Ann.
Hela gruppen flockas för att noga betrakta den lilla larven. Johan, 13 år, tar hjälp av en lupp.
– Vad äckligt! Jag ser ögon, huvud och allt. Den är rätt slemmig faktiskt, säger han.

Fjärilsfångst

Hunden Lia är med på utflykten och försöker i ett obevakat ögonblick ta sig en slurk av vattnet i burken med småkrypen. Alla hjälps åt för att sjasa bort henne.
– Det är roligt att lära sig hur djur beter sig och hur man kan överleva på olika växter. Jag hoppas också att vi får se lite fjärilar i dag, säger Johan.
Det tar inte många sekunder innan hans önskan uppfylls. Philip Shaw, som är gruppens expert på fjärilar och småkryp, har fångat en älggräspärlemorfjäril och stoppat i en glasburk som han visar upp.
– Åh, vad fin, jublar Vera, 6 år. Hon har själv just fångat en luktgräsfjäril och är strålande lycklig över sin första fjärilsfångst.
– Vi har en bra miljö för fjärilar här i Trastsjöskogen. Om solen kommer fram kommer vi säkert att kunna se 10–12 arter, berättar Philip. Gruppen rör sig sakta men säkert framåt mot lite torrare trakter. Betraktar växter och småkryp längs vägen. Efter en timme har vi bara hunnit gå cirka 100 meter. Det finns så mycket att se och upptäcka längs vägen och ingen har bråttom.
Åke Strid kan ”allt” om växter och delar generöst med sig av sina kunskaper. Intill stigen finns kirskål som går utmärkt att äta, till exempel i sallad eller soppa. Några smakar på bladen.
– Gott, konstaterar Mattias Lafvas och sönerna David och Johan.
Även älgörten är ätbar. Det går att göra saft av blommorna, precis som med fläderblommor.
– Men akta er för den här, säger Åke och håller upp en hundkex-liknande blomma.
– Den heter vildpersilja, men har inget med persilja att göra. Tvärtom, den är giftig Man måste med andra ord vara försiktig med vad man plockar och smakar på, säger han.

Naturlekplats

Så småningom når vi ändå fram till den nya naturlekplatsen med tipi-kojor, hängmattor och en rolig hinderbana med utmanande repgångar och styltor. Ett stenkast bort finns också lämningar av ett av Trastsjöskogens gamla torp. Här bodde, fram till 1930-talet, så kallade dagsverkare, som jobbade på Margretelunds gård. Barnen passar på att leka och balansera på stockar medan de vuxna dukar upp den medhavda lunchen på grill- och picknickplatsen nedanför. Lilla Vide har krupit upp i en av de flätade hängmattorna och beordrar mormor Ann-Kristin att INTE ge fart. Han vill INTE gunga! Det är läskigt.
– Det här är en fin skog och allt är väldigt bra ordnat, säger Lisa Börjesson. Hon är här tillsammans med döttrarna Vera och Dunja och sin syster, Linn Andersson.
Lisa och barnen bor för närvarande i USA och är hemma på semester hos morföräldrarna som bor i Åkersberga.
– Det här är en bra utflykt. Skönt att komma ut i skogen och kul när någon kan svara på barnens alla frågor!
Men vad tyckte barnen om dagen då? Vad var roligast?
– Allt! Jag tycker om att vara ute i skogen, säger Vera, och tänker sedan efter lite till.
– Men allra bäst var nog att jag fångade min första fjäril! Och att jag fångade ett grodyngel. Och att jag kunde gå på stockarna här i hinderbanan…

Text: Pia Runfors
Foto: Annika Af Klercker

Redaktör:
Catharina Rissel

Publicerad:
måndag 21 september 2015
Senast uppdaterad:
tisdag 15 november 2016