Dela
Dela

Dela sidan på sociala medier

De öppnade upp
sitt hem

De är en helt vanlig familj i ett radhus i Åkersberga. Men en sak skiljer familjen Åslund Bäfve från många andra – de har valt att öppna upp sitt hem också för Hussein, 17 år. Det har de aldrig ångrat.

– Den största glädjen är att se hur han växer som person och lär sig svenska i rekordfart. Jag önskar att fler vågade ta det här steget, säger Madeleine Åslund som tillsammans med maken Fredrik Bäfve och sonen Albin,11 år har blivit Husseins svenska familj.

Hela familjen Åslund Bäfve är samlad i köket, inklusive hundarna. Även om Hussein bara har bott här i fem månader känns han väldigt självklar. Smälter in i surret och gemenskapen.

– Hussein är en lugn och mjuk kille som det är lätt att tycka om. Det fungerar jättebra, säger Madeleine och Fredrik nickar instämmande.

Flydde för sitt liv

Hussein var bara 14 år när han lämnade sin mamma och sina systrar i Pakistan för att helt ensam ge sig av mot Sverige. Familjen kommer från Afghanistan och tillhör hazarfolket som förföljs av talibanerna. Därför flydde de för sina liv till Pakistan. När även Pakistan blev otryggt skickade familjen iväg Hussein för att skapa ett bättre liv i Sverige. Resan hit tog över ett år.

– Det var en jobbig resa. Jättejobbig,konstaterar Hussein kort.
– Till slut kom jag till Malmö. Det var januari och jag minns att klockan var 12. Jag trodde att det var mitt i natten eftersom det var så mörkt, men det var visst mitt på dagen, säger han och ler vid minnet.

Lärt sig svenska snabbt

Hussein pratar väldigt bra svenska, trots att han bara varit här i ett och ett halvt år.

– Sedan han kom till oss för fem månader sedan har hans svenska blivit mycket bättre. Det är verkligen imponerande, han lär sig jättesnabbt, säger Fredrik.

Innan Hussein kom till familjen Åslund Bäfve bodde han tillsammans med andra ensamkommande flyktingbarn på ett ungdomshem i Åkersberga.

– För mig är det mycket bättre att bo här. Det är lugnt och tryggt, jag pratar mycket svenska och kan koncentrera mig på läxorna och skolan, säger Hussein och ser nöjd ut. Madeleine nickar.

– Om man som Hussein är den lite mjukare sorten tror jag att det passar bättre att bo i en familj. Då behöver man den tryggheten och stabiliteten, säger hon.

Var först kontaktfamilj

Hussein är inte den första killen som familjen Åslund Bäfve har välkomnat i sitt hem. Det började med att de var en så kallad kontaktfamilj åt en svensk pojke som hade det svårt. Sedan blev de tillfrågade om de kunde vara kontaktfamilj också åt Morteza, en ung kille som även han kommit ensam hit från Afghanistan.

– Vi träffades några gånger i månaden och ganska snart fick vi frågan om han kunde få flytta hem till oss – alltså om vi kunde bli ett så kallat familjehem. Naturligtvis tänkte vi efter innan vi svarade, men det var ändå ett ganska självklart val. Morteza behövde ett tryggt hem och vi hade plats, berättar Madeleine.

Familjehem

Att vara ett familjehem innebär att du tar emot ett barn eller en ungdom som av olika skäl behöver stöd och hjälp under en kortare eller längre tid. Det kan vara ett svenskt barn eller ett ensamkommande flyktingbarn. Att familjen Åslund öppnade dörren för Morteza innebar att han fick den trygghet han så väl behövde i en svår situation. Han stannade hos dem i tre år och flyttade häromdagen ut till ett litet hus i skogen tillsammans med sin svenska flickvän.

– Det känns jättebra att det går så bra för Morteza. De håller på att måla om och fixa i huset nu. Så fort det är klart får vi komma och hälsa på, säger Fredrik.

Både Fredrik och Madeleine är bara glada över att de vågat ta steget att bli ett familjehem.

– Naturligtvis ska man vara medveten om att det kan vara knepigt ibland. Många som kommer hit har ju upplevt svåra saker, säger Fredrik.

– Vi tillhör också olika kulturer och religioner– vi hade till exempel ingen kunskap om islam tidigare. Men det har gått väldigt bra. Allt det som är annorlunda är samtidigt spännande och berikande, vi lär oss mycket nytt. Även Albin är nöjd och kallar både Hussein och Morteza för sina storebröder.

Att hjälpa andra växa

Det bästa är ändå känslan och tillfredsställelsen i att få hjälpa till – att se hur Hussein och Morteza växer som personer, tycker både Madeleine och Fredrik.

– Jag hoppas att fler vågar göra som vi. I och med att Hussein och Morteza har bott hemma hos oss har de fått en trygghet,samtidigt som det gett dem en bättre möjlighet att lära sig språket och komma in i samhället, säger Madeleine.

Framtiden då? Hussein ser ut som ett frågetecken när han får frågan om han vill stanna kvar i Sverige.

– Ja, det är klart! När jag lärt mig svenska ordentligt ska jag plugga vidare för att bli frisör.

Text: Pia Runfors, Foto: Annika Af Klercker
Texten är från Magasin Österåker nr 4, december 2015.

Vill du hjälpa?

På grund av den oroliga situationen i vår omvärld har Migrationsverket anvisat fler ensamkommande flyktingbarn till Österåker kommun än vad som tidigare var avtalat. Det innebär att kommunen i år har tagit emot fler barn än planerat. Behovet av trygga och stabila personer som kan hjälpa till är större än någonsin. Det finns flera olika möjligheter att hjälpa till, läs mer i länken "Engagera dig" till höger på sidan.

Redaktör:
Catharina Rissel

Publicerad:
söndag 20 december 2015
Senast uppdaterad:
onsdag 16 november 2016