Dela
Dela

Dela sidan på sociala medier

Häng med ett syfte

Agnes och Jerry är där ungdomarna är. Det finns alltid tid för en pratstund

Bilen är deras mobila kontor vardag- och helgkvällar. Som fältarbetare är det Agnes Sturmhöwel och Jerry Walléns uppgift att förebygga sociala problem och arbeta för att ungdomarna i Österåker ska ha en aktiv och meningsfull fritid.

Vi träffas inne på Bergagården, ett stenkast ifrån Åkersberga Centrum. Här har Agnes och Jerry sitt lilla kontor och det är här de börjar kvällens arbete. Efter att ha stämt av hur de mår och vem som ska vara säkerhetsansvarig är det dags att bege sig till Åkersberga centrum för att kolla med väktarna hur dagen har varit och se vilka poliser som är i tjänst för att kunna ha direktkontakt om något skulle hända. Därefter väntar första rundan för att spana av läget. Under sommaren är det många badplatser som ska besökas eftersom många ungdomar befinner sig där.

– Sedan blir det mycket akutstyrt. Vi skriver alltid ut på sociala medier när vi jobbar och hur länge och lämnar våra mobilnummer så att ungdomarna kan nå oss om de behöver det, säger Agnes. Senast avslutade vi till exempel kvällen med att spela basket på en skolgård klockan tolv på natten.

Större delen av arbetet går ut på att bygga relationer. Att jobba preventivt för att förhindra att unga far illa. Och det märks att de är populära. Vart vi än går är det alltid någon som kommer fram för att säga hej och kolla vad det är som händer. Linda Fernberg, 15 år, som går på Prolympia har bara lovord att säga.

– När jag träffade dem första gången visste de redan vem jag var och det märks verkligen att de bryr sig om alla ungdomar. Dessutom ordnar de saker hela tiden som en löpartävling till exempel där jag ska vara med. De är helt fantastiska och jag blir lika glad varje gång jag ser dem!

Emilia Thörnberg, 15 år, går i Skärgårdsstadsskolan och känner Agnes och Jerry från Bergagården. Hon tycker att Åkersberga känns tryggt även om hon råkade illa ut i somras.

– Jag blev misshandlad i centrum i somras. Då var det jättebra att ha Agnes och Jerry att prata med. Men för det mesta känner jag mig trygg. Jag har växt upp här och litar på folk. Jag är aldrig rädd när jag går hem på kvällarna utom kanske någon gång, om man går förbi ett gäng eller så. Visst hör man att det händer saker, men jag har inte sett något själv.

Som fältarbetare har Agnes och Jerry ett nära samarbete med föräldrar, polis, socialtjänst, skolor och vaktbolag. De första veckorna på skolterminen går åt till att kartlägga hur det ser ut i ungdomsgruppen för att bedöma vad de ska fokusera på.

– Det blir mycket häng med ett syfte, säger Agnes.

Oftast är det någon vuxen som flaggar för att det är bekymmer med en grupp, en klass eller en person. Vi brukar ofta försöka äta lunch i skolorna eftersom matsalen är en avslappnad plats att umgås på. Det har kommit många ensamkommande flyktingbarn och ungdomar till Österåker det senaste året och en stor del av arbetet nu går ut på att fungera som en brygga mellan ungdomsgrupperna.

– Vi märker att det finns mycket rädsla, oro och okunskap, och vill hjälpa till att motverka fördomar och förutfattade meningar, säger Agnes.

– Vi försöker ha med ett integrationstänk i våra projekt och fritidsgården jobbar också aktivt med integration, säger Jerry. Många av de nyanlända söker sig till fritidsgårdarna som därför har projektanställt en flerspråkig person som kan hjälpa till när det uppstår svårigheter. Det funkar jättebra. Förra terminen låg fokus mycket på ungdomsföreningen Kul(på)tur. Den kom till på initiativ av en ensamkommande kille, Mohammad Naderi från Afghanistan, vars dröm visade sig vara att besöka Nikkaluokta och Kebnekaise.

– Vi är vana vid förslag som paintball och gokart, men det är klart att vi antog utmaningen, säger Agnes. Det blev en väldigt blandad grupp som bestod av åtta ungdomar och oss. Tyvärr kom vi aldrig upp på berget eftersom det var dåligt väder, men ungdomarna fick åka helikopter och istället uppleva den fantastiska naturen. Det var en stor utmaning och ett minne för livet. Ungdomarna startade själva föreningen och nu är det de som sitter i styrelsen, Jerry och Agnes har bara en stöttande roll.

– Nu vill vi få användning för den utbildning till Hälsoinformatörer som vi just har avslutat, säger Jerry. Vårt första projekt med hälsa i fokus är förberedelser och genomförande av en kommande löpartävling tillsammans med en grupp ungdomar. Agnes och Jerry finns på plats ute tre kvällar i veckan och varannan fredag och lördag under april till oktober och övriga året varannan lördag. De ungdomar som behöver, eller skulle behöva dem, vet i regel redan vilka de är.

– Under de fyra år vi har jobbat har det varit relativt lugnt både när det gäller fylla och bråk, säger Agnes. Vi har aldrig upplevt oss hotade, snarare ger det en lugnande effekt när vi kommer. För oss är det viktigt att ungdomarna förstår att vi är till för dem och inte är en myndighet eller polis. Vi jobbar inte med dem som har valt en kriminell bana utan koncentrerar oss på de ungdomar som är motiverade till förändring och/eller vill befinna sig i ett nytt sammanhang och få en mer meningsfull fritid.

– Det är ett långsiktigt arbete, men det känns helt fantastiskt när vi möter någon där vi har bidragit till att personen mår bra i dag, säger Jerry. Sedan finns det fall som samhället misslyckats att hjälpa som gör ont i hjärtat eftersom vi kommer ungdomarna så nära i vårt arbete. Både Jerry och Agnes är uppvuxna i Åkersberga och bor här även i dag. De blir ständigt igenkända på stan och kan aldrig vara riktigt lediga, men det ingår lite i jobbet.

– Det är lite speciellt, men mest positivt, eftersom kommunens ungdomar är fantastiska!

Redaktör:
Yvonne Odervång

Publicerad:
torsdag 21 juli 2016
Senast uppdaterad:
torsdag 21 juli 2016