Dela
Dela

Dela sidan på sociala medier

Österåkers första förskola fyller femtio år!

Färglådans förskola i Åkersberga öppnades i oktober år 1969 som kommunens allra första förskola. I år är det därmed 50-årsjubileum för förskolan och detta firades i slutet av oktober med tårta och tal av Michaela Fletcher (M), Kommunstyrelsens ordförande.

Färglådans förskola ligger intill Åkersberga centrum och här går idag drygt 70 barn på fem avdelningar, varav en av dem, Penseln, är kommunens språkförskola för elever som behöver extra stöd i språkutvecklingen. 

Eva Naumburg är rektor sedan tre år tillbaka.

– Färglådan är sig lik och avdelningarna har samma namn idag som då- röd, gul, grön och blå- men väggarna som var målade i respektive avdelnings färg har alla blivit stockholmsvita för en lugnare känsla. Istället har vi pedagogiskt material i de olika färgerna, säger rektor Eva Naumburg.

Eva har påbörjat ett omfattande förändringsarbete med såväl lokalplanering som pedagogiskt utvecklingsarbete som tar Färglådan in i framtiden.

– Arbetsglädjen och framåtandan är stark här och det tar vi vara på. Vi jobbar bland annat medvetet med undervisning i förskolan som syftar till utveckling och lärande hos våra barn, säger Eva Naumburg.

Ornella jobbade 35 år på Färglådan 

Ornella Elgström började jobba på Färglådan 1984 och stannade i hela 35 år. I år gick hon i pension och minns tiden på förskolan med glädje.

 – Vi hade en fin sammanhållning och jag kände alltid att det var roligt att gå till jobbet, att få jobba med barnen och se dem utvecklas. Jag minns särskilt när vår avdelning Regnbågen öppnade i mitten av 1990-talet för barn som flytt från krig, det var fint att finnas där för dem. Jag minns också när vi packade med oss mat, blöjor och vagnar och tog alla våra runt 90 barn till Skansen. Vi var helt slut efteråt, men längtade ändå alltid till denna årliga utflykt. Ibland hade vi övernattning för barnen med popcorn och mys, minns Ornella.

Det är inte bara Ornella som minns eleverna och verksamheten på Färglådan. Tvärtom så berättar hon ofta möter gamla elever på stan som kommer fram för att säga hej.

– När mina gamla förskolebarn kommer fram en massa år senare, som tonåringar eller vuxna och säger att de saknar mig, det är en fantastisk känsla. Då känner jag verkligen att jag gjort något bra, menar Ornella.

Redaktör:
Catharina Rissel

Publicerad:
torsdag 31 oktober 2019
Senast uppdaterad:
måndag 4 november 2019