Trehörningens naturreservat

Följer du motionsspåret mot Trehörningen så befinner du dig snart i kanten av Trehörningsskogens naturreservat. Områdets naturvärden är främst knutna till dess storlek, mångformighet och orördhet. Reservatet som är 172 ha stort instiftades år 2002 med länsstyrelsen som reservatsförvaltare. Området som ligger i Österåkers och Vallentuna kommun är även klassat som ett natura 2000 område. Natura 2000 är ett nätverk av värdefulla naturområden som EU-länderna byggt upp för att säkra unionens biologiska mångfald och värna naturtyper och livsmiljöer för arter som EU-länderna anser vara av gemensamt intresse. Syftet med detta naturreservat är att bevara ett naturskogsliknande och våtmarksrikt område med dess skyddsvärda djur- och växtliv. De arter som legat till grund för Natura 2000 klassningen av området är bivråk, järpe, orre, spillkråka och tjäder samt den gröna sköldmossan.

En utmaning att ta sig in Reservatet är ett naturskogsområde, det som i dagligt tal kallas urskog, präglat av gammal granskog i ett småbrutet mosaiklandskap av tallbevuxna höjder, stup, dalar, våtmarker och sjöar. Detta gör att området är relativt svårframkomligt och även svårorienterat. Du når som sagt kanten på reservatet enklast genom att följa Roslagsleden norrut. Här rekommenderas stigen runt sjön Trehörningen. Vill du ta dig in djupare i reservatet så finns det ett antal omarkerade stigar att följa men en bra karta och kompass rekommenderas. Vid sjöarna Trehörningen och Oppsjön finns vackert placerade rastplatser med vindskydd. Mellan dessa sjöar är stigarna skyltade.

Fristad för hotade arter Trehörningsskogen är till största delen opåverkad av modernt skogsbruk. På många håll finns grovstammiga aspar insprängda i granskogen och lågor - träd som fallit - tas inte bort utan ligger kvar i gläntorna. Gammal skog som är opåverkad av modernt skogsbruk hyser många växter och djur som är ovanliga i konventionellt brukade skogar. Många av dessa arter är på väg att försvinna från skogslandskapet i stort. Träd i olika åldrar och olika grader av nedbrytning skapar förutsättningar för en rik biologisk mångfald till skillnad från skogar med en dominerande trädart i samma ålder som breder ut sig över stora områden. Bland kryptogamerna - mossor, svampar och lavar - finns många arter som är helt beroende av gamla eller döda träd i olika nedbrytningsstadier för att kunna etablera sig och överleva. Den ovanliga vedsvampen ostticka är en art som funnit en fristad i Trehörningsskogen. Grön sköldmossa och liten punktlav som förekommer relativt rikligt i skogen är andra exempel. Bland fåglar - förutom de redan nämnda - så förekommer här regelbundet sångsvan, trana, fiskgjuse, sparvuggla, tretåig hackspett, mindre hackspett och trädlärka.

Spillkråka, en av karaktärsfåglarna I Trehörningsskogens naturreservat är chansen stor att träffa på vår största hackspett Spillkråkan. I alla fall syns deras hackhål i stammar och stubbar här och var. Med sin goda hörsel lyssnar den på stammarna efter insekter, främst hästmyror. När den trummat sig in i stammen kan den fånga myrorna med sin långa klibbiga hullingförsedda tunga. Spillkråkan häckar gärna i höga grova aspar. Boet kan vara upp till en meter djupt med ovalt ingångshål. Spillkråkan förekommer över större delen av Europa och norra Asien till Kamchatka i öster.

Kontakta sidansvarig

Skriv ut

Här nedan kan du kommentera sidans innehåll. Skriv bara kommentarer som "alla" får se. Använd e-posten för frågor och meddelanden. (Se högerspalten.)
Regler för kommentarer

Kommentarer

Lämna en kommentar